Om mig

Mitt foto
Jag är hortonom och journalist. Vet mycket om växter, särskilt de vi äter. Skriver gärna om natur, miljö och klimat och så trädgårdsodling förstås! Mina utbildningar:MSc Horticulture Sveriges lantbruksuniversitet Magisterexamen i journalistik Uppsala universitet

torsdag 6 maj 2010

Blogg D

Som man frågar får man svar

I förra bloggen diskuterade vi sanning och verklighet, nu är det dags att reflektera över objektivitet. Inga ord vars innehåll går att mäta med skjutmått precis...

Vad är då kampanjjournalistik?
Enligt Wikipedia är det journalistik där man inte objektivt redovisar fakta utan istället vinklar presentationen för att nå ett visst syfte. Tidningen i skolan låter en krönika av Kenneth Andersson, Göteborgsposten belysa fenomenet. Han menar att kampanjjournalistik är det först när medierna aktivt uppmanar allmänheten att agera, för att uppnå syftet. Och sedan publicerar resultatet av aktionen.

Det är svårt att tycka illa om kampanjjournalistik för att frige fängslade journalister och politiska fångar, för att rädda nedläggningshotade sjukhus och andra till synes självklart goda syften. Aftonbladet kampanjar just nu för forskning om prostatacancer och Expressen för världens barn genom UNICEF. Dessutom när medierna gått så långt att de uppmanar till handling, är de ju öppna med att de inte längre är objektiva.

Men som vanligt är det inte så enkelt. På Resume.se 12/8 2008 kommenterar Thomas Mattsson nöjt några av Expressens kampanjer. De har uppmanat läsarna att skicka e-post till riksdagsledamöter och formulär, med krav på lägre boränta, till bankerna. Nu handlar det om frågor där svaren inte alls är så självklara.

Och hur är det med objektiviteten? Menar Expressen att de öppet har valt bort objektiviteten eller att de objektivt belyser hur bankerna skor sig med hjälp av höga boräntor? Frågan om att rädda ett sjukhus kanske också behöver belysas från flera håll. Någonstans sitter politiker och tjänstemän med den totala budgeten och måste fatta de svåra besluten.

Kampanjjournalistik i det vidare begreppet, där man vinklar nyheten utan att direkt uppmana till handling, hittar jag i Aftonbladet 29/4. Aftonbladet och Sifo har frågat hur många som är emot de rödgrönas förslag att höja bensinskatten. Och det är naturligtvis många som är emot det, enligt Aftonbladet. Och kanske träffar Maria Wetterstrand mitt i prick på en av kampanjournalistikens riktigt svaga punkter när hon kommenterar resultatet av undersökningen.

– Som man frågar får man svar.

För enkelt ställda frågor ger enkla svar. Om man istället hade belyst trafikens stora betydelse för växthuseffekten. Och därefter frågat om folks inställning till bensinskatten under förutsättning att pengarna användas till miljö- och klimatförbättrande åtgärder, hade svaret kanske blivit ett annat. Men det ville inte Aftonbladet. De har kampanjat för sänkt bensinskatt tidigare, 2006.

Det handlar också om vem man frågar och när. Lars Lagerbäck har under en lång tid varit en framgångsrik förbundskapten och tagit Sverige till flera mästerskap. Ändå har tidningarna många gånger ställt de ledande frågorna: Kan han sitta kvar? Är det dags att avgå? Och så väljer man att intervjua någon som svarar ja på frågorna.

Nyheten om sexuella trakasserier inom teatern är också ett exempel på en nyhet som grundar sig på frågor. Men här är bearbetningen av svaren som gör att objektiviteten ifrågasätts.

Tidpunkten när frågor ställs bör vi också reflektera över. Vad som är objektivt ändrar sig med att nya fakta kommer fram. När granskande TV-program anklagar socialtjänsten för att antingen inte omhänderta barn, eller för att omhänderta barn, så är det ju lättare att göra det i efterskott. När alla fakta och konsekvenser finns på plats. Självklart är det mycket viktigt att granska myndigheters agerande men ”glöm inte” att berätta på vilka grunder beslutet togs, just då när de togs. Liksom med asylsökande är det också lätt att bli känslomässigt engagerad och det är inte fel i sig.

Kanske finns det en god kampanjjournalistik, den som följer efter? Efter att vi ställt fullständiga och förutsättningslösa frågor till alla inblandade. Efter att vi behandlat och återgett svaren korrekt och belyst frågan ur flera perspektiv. Även när svaren inte riktigt blev som vi trodde eller så gärna ville. När vi inte bestämmer oss i förväg.

Eller kanske är det intresseorganisationer, ideella föreningar, politiska organisationer och andra som ska driva kampanjerna och media ska berätta om dem?
Christina Winter

3 kommentarer:

  1. Hej!

    Tycker verkligen om ditt blogginlägg. Du har fått med många intressant perspektiv som jag inte riktigt reflekterat över innan. Så verkligen intressant!

    Och visst är det svårt att tycka illa om kampanjjournalistik även om man skulle vilja...

    / Mikaela Johansson

    SvaraRadera
  2. Hej Christina,

    Vilket bra och inspirerande inlägg du har författat! Snyggt upplagt där du finner belägg för dina påståenden genom redan publicerade artiklar. Superduper.

    Tycker även att du slår i huvudet på spiken flera gånger om, särskilt när du reflekterar över hur fakta väljs ut på subjektiva grunder för att sedan berättas objektivt. Jag tänker bland annat på din "som man frågar får man svar"-teori samt ditt resonemang kring hur information lyfts ur sitt sammanhang för att passa in i pågående omständigheter. Kampanjjournalistik styrs väl i sådana fall av den klassiska och ifrågasatta "jakten på bästa scoopet".

    Tack för trevlig läsning!
    /Mathilde Albinsson

    SvaraRadera
  3. Hej Christina,

    Du har verkligen fått med många bra exempel. Maria Wetterstrands konstaterande "som man frågar får man svar" innehåller mycket sanning. Du har en bra poäng på slutet. Jag håller med om att det borde vara andra än media som bedriver kampanjer och media som berättar om dem.
    /Anna Björnson

    SvaraRadera