Blogg B Att publicera eller inte publicera, det är frågan

Vilka uppgifter om personer, religiösa åsikter och etniskt ursprung ska publiceras i samband med brott? Det finns åtminstone tre olika aspekter att reflektera över:
1.Ska uppgifterna vara med överhuvudtaget?
2.Vilka detaljer ska vara med?
3.När är det lämpligt att publicera?

I radioprogrammet Medierna 31/1 2009 diskuteras när religiös bakgrund ska redovisas och inte i nyhetsförmedlingen. Enligt etiska regler för press, TV och radio ska berörda personers religiösa åskådning inte framhävas om det saknar betydelse och är missaktande.

Programmet analyserar vilka avvägningar som olika tidningar gjorde i samband med ett mord på en homosexuell man. En av de två misstänkta unga männen har en blogg om islam och moralfrågor där det står om bland annat homosexualitet.

Sydsvenska Dagbladet valde att inte ta med uppgifter om de misstänkta männens religiösa åsikter. Nyhetschefen Jonas Nyrén motiverar det med att det enligt polisen inte är ett motiv till händelsen och att det inte heller är relevant för att beskriva personerna.

Aftonbladet däremot väljer att publicera detaljer kring den religiösa bakgrunden och citerar även ur bloggen. Man spekulerar om detta kan vara ett tänkbart motiv. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin menar att alla religiösa samfund har ett spänt förhållande till homosexualitet och därför var det relevant att rapportera om de religiösa åsikterna i detta fall.

Andra tidningar går en medelväg och berättar om bloggen, men utan att nämna att den är religiös. Det är för att ge en bakgrundsbild av gärningsmannen, som är mycket aktiv på bloggen. Tidningen QX skriver tidigt att det kan vara ett hatbrott, att det kan finnas ett ideologiskt motiv. De vill lyfta fram att hatbrott mot homosexuella förekommer. Samtidigt vill man avvakta med detaljer tills att mer information om motivet kommer fram.

Jag ser den svåra balansgången mellan att ge en korrekt bild av det som hänt och att peka ut enskilda personer eller hela grupper. Ett förhållningssätt kan vara att noga överväga vid vilken tidpunkt olika detaljer publiceras. Just som flera tidningar gör i detta fall. Man avvaktar med den religiösa kopplingen tills motivet är klarlagt, man ger inte detaljer så att de misstänkta kan identifieras innan de är dömda för brottet. Det blir en slags försiktighetsprincip.

Medieprofessorn Stig Hadenius anser att svenska medier är för försiktiga. Han hävdar att namn på brottslingar ska publiceras för att förebygga brott. Men det leder till nya svåra avvägningar. När ska namnet publiceras? När en person är misstänkt för brott? Eller räcker det att personen ”förekommer” i utredningen? Eller ska namnet på alla som är dömda för samma brott tidigare tas med.

Stig Hadenius menar också att vittnen kan inse att de har värdefull information när de får se ett namn i samband med ett brott. Jag tror ändå det är klokt med en stor försiktighet när det gäller att namnge personer. Visst har vi alla ett ansvar för att förebygga brott. Men just den delen som handlar om att hindra misstänkta och tidigare dömda från att begå brott bör nog överlåtas åt polis och andra myndigheter. Medierna kan göra mycket annat för att förebygga brott.

Jan Helin, Aftonbladet menar att man inte ville vänta med nyheten om att en av de misstänkta hade en religiös blogg. Uppgifterna fanns redan ute på flera andra bloggar. Det är bättre att gå ut med till exempel en religiös koppling och sedan dementera, hävdar Jan Helin i programmet. Det hjälper också till att ta bort förutfattade meningar om olika religiösa samfund.

Problemet är att det kan ta lång tid innan en sådan dementi kommer. Den får kanske inte samma utrymme och genomslagskraft som den ursprungliga nyheten. I artikeln Moralen i fokus när medierna släpper loss drevet i DN 19/10 2007, använder Leif Silbersky uttrycket ”...att man får trycksvärtan på sig som man inte kan tvätta sig ren från”. En person som blir frikänd i rättegång kan ändå förbli dömd i allmänhetens ögon.

När Aftonbladet försöker tävla med bloggarna bortser man från kvaliteten på uppgifterna och underskattar människor. Det är inte unikt för nyhetsförmedling att någon annan gör det snabbare, billigare och kanske sämre. Du kan köpa en cykel på stormarknaden för 1500 kr men du kan också gå till din cykelhandlare och köpa en Helkama för 7000 kr. Och få en cykel du kan lita på, i alla väder.