Blogg D

Som man frågar får man svar

I förra bloggen diskuterade vi sanning och verklighet, nu är det dags att reflektera över objektivitet. Inga ord vars innehåll går att mäta med skjutmått precis...

Vad är då kampanjjournalistik?
Enligt Wikipedia är det journalistik där man inte objektivt redovisar fakta utan istället vinklar presentationen för att nå ett visst syfte. Tidningen i skolan låter en krönika av Kenneth Andersson, Göteborgsposten belysa fenomenet. Han menar att kampanjjournalistik är det först när medierna aktivt uppmanar allmänheten att agera, för att uppnå syftet. Och sedan publicerar resultatet av aktionen.

Det är svårt att tycka illa om kampanjjournalistik för att frige fängslade journalister och politiska fångar, för att rädda nedläggningshotade sjukhus och andra till synes självklart goda syften. Aftonbladet kampanjar just nu för forskning om prostatacancer och Expressen för världens barn genom UNICEF. Dessutom när medierna gått så långt att de uppmanar till handling, är de ju öppna med att de inte längre är objektiva.

Men som vanligt är det inte så enkelt. På Resume.se 12/8 2008 kommenterar Thomas Mattsson nöjt några av Expressens kampanjer. De har uppmanat läsarna att skicka e-post till riksdagsledamöter och formulär, med krav på lägre boränta, till bankerna. Nu handlar det om frågor där svaren inte alls är så självklara.

Och hur är det med objektiviteten? Menar Expressen att de öppet har valt bort objektiviteten eller att de objektivt belyser hur bankerna skor sig med hjälp av höga boräntor? Frågan om att rädda ett sjukhus kanske också behöver belysas från flera håll. Någonstans sitter politiker och tjänstemän med den totala budgeten och måste fatta de svåra besluten.

Kampanjjournalistik i det vidare begreppet, där man vinklar nyheten utan att direkt uppmana till handling, hittar jag i Aftonbladet 29/4. Aftonbladet och Sifo har frågat hur många som är emot de rödgrönas förslag att höja bensinskatten. Och det är naturligtvis många som är emot det, enligt Aftonbladet. Och kanske träffar Maria Wetterstrand mitt i prick på en av kampanjournalistikens riktigt svaga punkter när hon kommenterar resultatet av undersökningen.

– Som man frågar får man svar.

För enkelt ställda frågor ger enkla svar. Om man istället hade belyst trafikens stora betydelse för växthuseffekten. Och därefter frågat om folks inställning till bensinskatten under förutsättning att pengarna användas till miljö- och klimatförbättrande åtgärder, hade svaret kanske blivit ett annat. Men det ville inte Aftonbladet. De har kampanjat för sänkt bensinskatt tidigare, 2006.

Det handlar också om vem man frågar och när. Lars Lagerbäck har under en lång tid varit en framgångsrik förbundskapten och tagit Sverige till flera mästerskap. Ändå har tidningarna många gånger ställt de ledande frågorna: Kan han sitta kvar? Är det dags att avgå? Och så väljer man att intervjua någon som svarar ja på frågorna.

Nyheten om sexuella trakasserier inom teatern är också ett exempel på en nyhet som grundar sig på frågor. Men här är bearbetningen av svaren som gör att objektiviteten ifrågasätts.

Tidpunkten när frågor ställs bör vi också reflektera över. Vad som är objektivt ändrar sig med att nya fakta kommer fram. När granskande TV-program anklagar socialtjänsten för att antingen inte omhänderta barn, eller för att omhänderta barn, så är det ju lättare att göra det i efterskott. När alla fakta och konsekvenser finns på plats. Självklart är det mycket viktigt att granska myndigheters agerande men ”glöm inte” att berätta på vilka grunder beslutet togs, just då när de togs. Liksom med asylsökande är det också lätt att bli känslomässigt engagerad och det är inte fel i sig.

Kanske finns det en god kampanjjournalistik, den som följer efter? Efter att vi ställt fullständiga och förutsättningslösa frågor till alla inblandade. Efter att vi behandlat och återgett svaren korrekt och belyst frågan ur flera perspektiv. Även när svaren inte riktigt blev som vi trodde eller så gärna ville. När vi inte bestämmer oss i förväg.

Eller kanske är det intresseorganisationer, ideella föreningar, politiska organisationer och andra som ska driva kampanjerna och media ska berätta om dem?
Christina Winter